Hade utvecklingssamtal idag förresten. Det gick väl ungefär som vanligt, bra alltså, heheh. Men jag börjar inse att jag fan snart är vuxen. Om sisådär 10 månader är jag 18. Myndig. Aouch. Jag vill verkligen inte! Samtidigt är jag så sjukt glad att jag snart tagit mig igenom hela 11 år (ELVA ÅR!) i skolan. Ibland önskar jag att jag var liten igen, men inser då att jag hade haft alla dessa skolår framför mig. Och det är jag så oerhört glad att jag faktiskt slipper. Men det är väl ungefär det enda som är positivt med att bli äldre. Om ens det är det. Det vet jag ju inte förrän jag är vuxen. Lite läskigt faktiskt. Och allt ansvar och skit som kommer med att bli vuxen, uusch. Både positivt och negativt såklart. Det känns dock som att det negativa väger över. Tyvärr... Aja, nu ska det satsas i drygt två år till innan det är dags för nästan etapp i livet! En etapp jag kommer kliva in i med blandade känslor.