Tänkte bara underrätta världen om att jag lever. Tror jag i alla fall. Det känns så åtminstone. Vet dock inte säkert. Har knappt vetat sedan den 17 januari. Men det var inte det jag tänkt komma till. Det intressanta (fast nä) är att jag just nu sitter och febrilt (typ iaf) skriver om förra veckans bläckfiskdissektion. Inte särskilt jobbigt egentligen, allt jag behöver göra är att välja tre av de saker jag lärde mig vid dissektionen, googla för att få mer fakta och förståelse och därefter skriva alltihop. Visst låter det rätt chill? Men ingenting i skolan är särskilt chill för mig. Jag erkänner, här och nu, att jag ofta är alldeles för ambitiös. Bra eller dåligt? Jag antar att det är både och.