Hej allihopa! Ja, jag lever faktiskt! Ska sova vilken sekund som helst, men kände att det vore schyst att slänga in ett livstecken här på bloggen först. Har hur som helst haft en lördag fullspäckad med innebandy och shopping.

Dalatjejerna började dagen med match 12.30, sista gruppspelsmatchen. De var tvungna att vinna eller spela oavgjort för att gå vidare till slutspel. Det blev en svängig och jämn match mot Hälsingland som inte avgjordes förrän i slutsekunderna. Med bara sekunder kvar av matchen var Dalarna så gott som uträknat, Hälsingland ledde med 6-5 och hemresan såg ut att komma lite tidigare än vi väntat oss och hoppats på. Men när klockan visade 14.56 (vilket innebar att det återstod fyra sekunder - FYRA YNKA SEKUNDER - av matchen) blåste domarna straff. För Dalarna. Stackars straffläggare, hann jag tänka. Sen fick jag se min lillasyster kliva ut på planen - det var hon som skulle lägga straffen! Jag ville gömma mig, men kunde samtidigt inte låta bli att titta. Hon missar, man kommer inte kunna prata med henne på hela dagen, tänkte jag. Helt plötsligt var bollen inne. I målburen! Ribba in. Underbara lilla älskade syster!!!! Matchvinnare. Smaka på ordet, rätt gött va? Jag grät av stolthet. Fan, vad jag älskar henne! ♥

Match nr 2 för Dalatjejerna, lördag. Kvartsfinal. Uppland stod som motståndare. Ett lag som gått obesegrat genom gruppspelet. Vi var så säkra på förlust att vi packat ihop alla våra grejer, lagt ut dem i bilen och städat lägenheten. Haha, pinsamt egentligen. Men de skulle ju omöjligt vinna.

Uppland - Dalarna

Period 1:
11.18  1 - 0  F-word
11.35  2 - 0  F-word
13.36  2 - 1  JUBEL!

Period 2:
03.58  U2, Uppland
12.53  U2, Uppland

Period 3:
05.02  2 - 2  JUBEL!
08.06  U2, Uppland
08.53  2 - 3  JUBEL!
11.04  U2, Dalarna
13.24  3 - 3  F-word

Sudden death:
00.21  U2, Dalarna
02.25  U2, Uppland
05.49  3 - 4  SEGERJUBEL!

En 96:a från Siljansområdet blev matchvinnare ännu en gång. Inte min syster den här gången. Men vad spelar det för roll?! De kaxiga upplänningarna var utslagna ur SM och Dalarna hade säkrat medalj. Vi fick helt enkelt packa upp igen och bädda sängarna ännu en gång. Innan dess hann vi dessutom fira segern (och min tremännings 14-årsdag) med marängswiss hemma hos just mina tremänningar, tillsammans med en hög härliga släktingar som valt att flytta hit till Karlstad. En till natt i en stenhård bäddsoffa väntar alltså. Det kvittar egentligen hur semin imorgon kl 9 slutar, som sämst kommer systeryster hem med en bronspeng runt halsen. Och hur illa är egentligen det? Nu blir det natta. Bättre sent än aldrig. Godnatt!