Hur som helst innebar det tyvärr också en gigantisk risk att bli sedd i tv-rutan i höst. Here it goes: När vi kom dit stod vi rätt långt bak i kön (sista halvan iaf). Vi tänkte "Yes, då hamnar vi högt uppe och slipper bli filmade så mycket!". Livet lekte alltså. När vi kom in i tältet fick leken ett abrupt slut då en jobbig jävel (det var mest hennes handling som var jobbig) frågade mig hur många vi var. Jag svarade "2" eftersom det var så. Då visade hon oss till raden allra längst fram, som i princip var på scenen. "Fuck it" tänkte vi först, men insåg sedan att det var de absolut bästa platserna! Första parkett innebär ju gaaalet nära till artisterna (och då i huvudsak Daniel Adams-Ray). Tror faktiskt vi lyckades undvika kamerorna rätt bra då i alla fall. Hallelujah!

Annat var det när showen var slut och vi kom ut ur tältet. Då lyckades nämligen några andra jobbiga jävlar fånga in oss i en jobbig intervju. Dog. Tusen gånger om. Tror inte jag sa mycket mer än "Daniel Adams-Ray". Så OM det skulle råka hamna på tv i höst vill jag bara underrätta er om att jag inte alls var särskilt närvarande under där satans intervjun. Planerar alltså inte att bli famous, om någon trodde det.

Nu ligger jag i alla fall i min säng och fryser - trots ett tjockt lager kläder. Känner mig inte precis frisk (så att ni inte missförstår liksom). Ska snart glo igenom bli-kär-i-Justin-Bieber-filmen som jag pratade om tidigare idag. Bara för att jag inte orkar sova. Skit samma om jag är sjuk, imorgon ska jag till skolan! "Varför?" undrar ni då. Jo, det är för att hämta mina bildgrejer och ha ett litet eller stort (don't know yet) samtal med SYOn. Wish me luck, I'll need it!v Kyss och godnatt!