Det fyra timmar långa provet i matte B är äntligen avverkat! Avklarat vore fel ord, jag vet nämligen inte om jag klarade det så jävla bra. Det bör kännas som att en sten lyftes från mina axlar, men istället känns det som att den som fanns där byttes ut till en tyngre. Jag vet redan nu att jag gjorde fel på åtminstone en uppgift. Hur jag kunde vara så dum som inte såg den enkla lösningen, utan istället försökte hitta på någon egen knasig lösning, är ett stort mysterium. Jag skäms. Å andra sidan blev jag nästan kär i en uppgift. Hoppas, hoppas, hoppas att jag klarade den! Det kändes åtminstone väldigt bra när jag gjorde den. Men det gjorde däremot den där andra också... Så det är väl inte mycket att ropa hej för.

Vaknade med lock för högra örat. Det blev knappast bättre av matten. Snarare tvärtom. Helt tom i huvudet är jag också, liksom resten av klassen verkade vara. Därför beslutade vi oss alla för att sticka hem. Det kan väl ändå inte vara meningen att dagen, för vissa av oss, ska bestå av först fyra timmars nationella i matte, lunch (vilken inte ens var ätbar, inte hade jag någon aptit heller) hål och därefter ytterligare 45 minuters matte? Nä, knappast, tänkte vi och stack hem. Har varit hemma i typ en halvtimme nu och tänker spendera de närmsta timmarna i avslappnat tillstånd, sittandes/liggandes i sängen med BB och GG för att sedan orka plugga matte A i några timmar. Imorgon är det ju det som gäller.