I'm gonna make it mine

Hello folks. Det snurrar i min skalle. Kemi av alla de slag ekar i mina öron som aldrig förr. Jag ryser, jag skakar, jag fryser. Mentalt, inte fysiskt. Jag ryser, skakar och fryser på de mesta positiva sätt man kan föreställa sig. (Ja, det går faktiskt.) Men allt är inte vackert och underbart. Skolan är ett smärre helvete och värre lär det bli. Jag går dagligen under - både mentalt och kroppsligt - för att på nätter och helger återuppstå för en sekund eller två. Men jag har valt det själv. Jag ska inte klaga, och gör det inte heller. Jag älskar de stunder jag känner att jag lever och gör det jag allra helst vill. De stunderna är värda allt slit. Slitet som blir allt värre. De stunderna är värda alla dippar. Dipparna som blir allt färre. Älskar trots allt detta. Alltihop.

Lånade bildisen från Lindas blogg, hope it's ok!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0