Hallihallå där! Förlåt så otroooligt mycket för världskass bloggning. Har varit på praktik i Falun hela veckan och helt enkelt inte orkat/haft tid att blogga. Hur som helst har det varit helt okej att vara på praktik! Dock måste jag ändå säga att det är skönare att ha sina vanliga rutiner, dvs gå i skolan. Men vad har då varit bäst med praktiken? Jo, tre timmars bussresa dagligen (ja, jag är seriös, så himla skönt ju), 100 meter till Wayne's Coffee och praktikplatsens kaffeautomat. Kontoret jag höll till på var rätt snyggt det också.

Ingenting med praktikveckan kan däremot slå gårdagen. Blev medbjuden på middag, helt på impuls. Käkade kanongod mat, hängde med roliga (dittills för mig obekanta) människor och hade det jävligt mys. Hamnade senare hemma hos mig och käkade glasstårta och fortsatte med the good life.

Snart sticker jag iväg på innebandy. Herrarna lirar. Jag hoppas givetvis på seger.

Tidningar med såna här godsaker i har jag ägnat stor del av min praktikvecka till att bläddra i:

SÅ SNYGGT SÅ MAN DÖR TYP.

Insåg nyss att det just idag gått precis ett år sedan jag inledde något som numera är slut. Jag bakade kladdkaka med en person som kom att betyda en hel del för mig - framför allt när det vi hade var över. Det var så ohyggligt jobbigt ett tag, bra länge var det ett rent helvete. Men jag tog mig igenom de deppiga månaderna och har nu kommit ut ur eländet - starkare än någonsin. Det är till och med så att jag nästan är tacksam över att personen i fråga eventuellt svek mig. Jag vet än idag inte om det verkligen var så - och det bästa av allt är att jag inte ens är intresserad av sanningen längre. Jag har gått vidare och nöjer mig med att tro på personens godhet, för jag vet att den finns där.

Jag vet att jag förlorat kontakten med tidigare betydelsefulla människor genom just detta, människor som sannolikt brukar kika in här på bloggen då och då. Kanske skulle vår vänskap ändå ta den vändningen så småningom? Kanske inte. Hade samma sak hänt idag hade jag kanske reagerat på ett annat sätt? Kanske inte. Det är bara spekulationer, jag kommer aldrig veta säkert. Men jag tänker inte fokusera på det jag gått miste om, för på vilket sätt skulle det göra livet lättare? Istället väljer jag att fokusera på det jag har. Exempelvis de erfarenheter jag fått det senaste året. Jag har lärt för livet och har även er jag förlorat att tacka för det. Tack!

Nu tänker jag satsa fullt ut på det som just nu, ett år senare, håller på att byggas upp. Och jag hoppas innerligt att jag slipper vara med om samma sak igen. För om jag haft möjligheten att välja en väg där jag skulle slippa allt elände men ändå utvecklas till den jag är idag, då hade jag givetvis tagit den vägen. SÅ kul har det nämligen inte varit att gå igenom detta.

Slutligen: Jag vill bara förtydliga för alla som kan tänkas läsa detta att det inte längre finns några hard feelings från min sida, gentemot någon. Och det är så himla skönt.

Älskar det mesta men är oerhört arg på mig själv och en del andra avgörande faktorer på grund av att jag måste ta en äckligt tidig buss imorgon. 6.43 stannar den vid min hållplats. Orkar liksom inte med detta....... Tänker dock ta en tidiga bussen hem, vem pallar komma hem vid 18 två dagar i rad liksom? Är alltså på praktik i Falun denna vecka. Helt okej! Dock måste jag faktiskt säga att skolan till största delen är snäppet skönare, rutiner är alltid skönt! Tiden brukar däremot gå snabbare när man jobbar/har praktik, vilket är ett STORT plus! Hatar matlådor mer än skolmat, bara för att ta upp även den faktorn...

Aja, TVÅ MÅNADER KVAR TILL JULAFTON (det var främst det jag ville säga med detta inlägg). Det innebär visst också att det bara är lite drygt TRE månader kvar tills jag fyller 18. Dags att börja plugga körkort kanske? Hur som helst, nu ska jag sova - med förhoppningen att jag på något mirakulöst sätt hinner med bussen imorgon.... Ett lycka till hade väl inte suttit helt fel..... Godnatt!

Sökte på "text" på we♥it och insåg hur otroligt många sanna quotes det faktiskt finns därute. Tänkte låta några av dem beskriva lite av det som rör sig i min skalle:

Hur många är vi inte som känner just precis såhär i detta nu?

För väldigt kort tid sedan kände jag såhär:

Det var inte en rolig känsla.

Nu är det dock mer såhär:

Vet inte om den känslan är så himla mycket bättre. Fast jo, lite åtminstone.

Just nu är det bara såhär:

Rakt igenom.

Matteprovet kändes bättre än väntat, jag känner ett otroligt sug att klippa håååret, jag har haft en tiptop fredagkväll och nu är jag så trött att jag knappt orkar vara vaken. Det kommer en morgondag också (ja, ni ser, Harold Camping hade fel igen, vem kunde ana det? hehe) och imorgon planerar jag att vara effektiv! Rummet ska röjas igenom och jag ska försöka hinna med lite plugg innan det är dags för en asbra lördagkväll med samma umgänge som nu ikväll - denna gång dock på annan ort. Aja, hur som helst säger jag nu GODNATT.

.. just nu borde gå och lägga sig.

Nu drar jag ut och powerwalkar. Om jag fått nåt plugg gjort? HAHA, nej.....

HEJ! (Nämen oj, lever jag? Ja, tydligen!) Har haft ett gäng mer eller mindre hektiska dagar. Prov och redovisningar att tänka på i skolan, innebandy och umgänge med underbara människor på fritiden.

Dog litegrann på fysikprovet i onsdags, det kunde ha gått bättre. Samtidigt måste jag ändå säga att det kändes bättre än väntat, så jag ska väl inte klaga! Svenskaredovisning i fredags, finns inte mycket att säga om den egentligen. Just ja, hade en jobbig kemiinlämning att göra på torsdag eftermiddag också, men uppdateringar av iPhonen och macen kändes viktigare och det blev inget skrivet förrän det var kväll. Hann klart i tid i alla fall - det var ju det viktiga.

Spelade årets första seriematch i fredags också. Innebandy såklart. VANN med 5-4. Gal1. Drog iväg till Linnéa och hängde lite med några av världens bästa brudar direkt efter matchen. Slaggade där och käkade kladdkaka till frukost. Lovely. Kom hem och stack snabbt raka vägen till Unihoc Arena för att se damernas första hemmamatch för säsongen. De piskade sin gamla stjärnas nya klubb, Pixbo, med 5-3. Awesome. Drog till mormor och käkade lunch/middag och åkte sedan tillbaka till UA för herrmatch och superhäng. Herrarna vann i sudden efter en långt ifrån målsnål match och jag är övertygad om att det var tack vare min man, sådan närvaro brukar liksom vara positiv (ja, jag talar utifrån tidigare erfarenheter). Åkte brum med honom hem till mig och vi hade the greatest time. Som vanligt.

Three magic words och en natt senare var planen att jag skulle se damernas match idag. Men eftersom alla tänkbara sällskapare var busy så blidde det inget (VILKET SUGER TYP ASMYCKET, men säger som en viss boy: "Det är skolans fel"). Tänkte försöka dyka ner i matteboken istället. Och plugga massa spanska. Siktar på att hinna med en lång PW innan dagen är slut också - vore såååå skönt! Hehe, ja, fortsätter som ni märker på det hektiska spåret. Men vafan, om en vecka är jag pluggfri i två - då jävlar.

... Monki äntligen öppnat en webshop! Som jag har längtat...

WIHO, såhär glad är man när man nyss fixat praktikplats! Den gigantiska sten som legat på mina axlar i flera månader har äntligen försvunnit. Att glassen är bland världens godaste gör inte saken sämre. Dock borde jag snart plugga - vilken glädjedödare... Men först ska jag leka lite i SketchUp, som jag nyss laddade ner enligt praktikplatsens råd. Kyss på er och på livet i stort.

Blir helt otroligt glad, avslappnad och helt jävla lyrisk när jag hör den här låten. Kan verkligen inte förstå varför, texten är ju inte så speciell. Måste vara lallandet eller nåt.

Okej, hej.

Tummen ner för detta:

- Kemiprov imorgon. Kan nada. Hoppas på det bästa, tror på det värsta.

- Drunknar i plugg - i allmänhet.

- Jag har ingen praktikplats och jag skäms.

Tummen upp för detta:

- Freeeedag imorgon! Vilket innebär efterlängtat kalajs hos Josefine med grymma människor.

- Har världens underbaraste människor i mitt liv.

- Känner mig bara så jävla stark just nu.

- Gillar till och med det komplicerade i livet. Eller ja, kanske främst känslan av att lösa det.

YEAH. Fick ihop en punkt mer för tummen upp än för tummen ner. Hur fantastiskt är inte det liksom? Har större anledning att jubla än att deppa alltså. Det firar vi med godnattinatti. Köss.

Hello folks. Det snurrar i min skalle. Kemi av alla de slag ekar i mina öron som aldrig förr. Jag ryser, jag skakar, jag fryser. Mentalt, inte fysiskt. Jag ryser, skakar och fryser på de mesta positiva sätt man kan föreställa sig. (Ja, det går faktiskt.) Men allt är inte vackert och underbart. Skolan är ett smärre helvete och värre lär det bli. Jag går dagligen under - både mentalt och kroppsligt - för att på nätter och helger återuppstå för en sekund eller två. Men jag har valt det själv. Jag ska inte klaga, och gör det inte heller. Jag älskar de stunder jag känner att jag lever och gör det jag allra helst vill. De stunderna är värda allt slit. Slitet som blir allt värre. De stunderna är värda alla dippar. Dipparna som blir allt färre. Älskar trots allt detta. Alltihop.

Skulle kunna använda miljoner ord. Skulle behöva använda miljoner ord. Skulle vilja använda miljoner ord. Men jag tänker begränsa mig. Så länge jag inte vet vilka ord jag ska använda tänker jag hålla tyst. Om det här. Om alla tankar som översvämmar min hjärna. Och nej, jag menar inte på ett negativt sätt. Men innan jag vet säkert om det finns något negativt undangömt någonstans bland allt det underbara vackra - det osannolika - tänker jag vara sparsam med orden. Det är nog bäst så.