Går i vad-ska-jag-göra-med-mitt-liv-funderingar. Kommer ingenstans. Vet varken ut eller in. Önskar att det var sjävklart vad jag ska göra i höst, som det alltid varit. Men det är det inte. Det är långt ifrån självklart. Okej, det finns 2-3 vägar att gå. Men efter att ha valt någon av dessa vägar kommer den valda vägen förgrenas i hundratals mindre vägar. Och helt plötsligt blir allting ännu svårare. 

 

En väg utgörs av högskola/universitet. Väljer jag den vägen vet jag åtminstone att jag slipper vara sysslolös. Jag vet till stor del också hur och var de närmsta åren kommer spenderas. Det känns som ett så lätt val att göra. Men sen är det alla de där vägarna man kan ta efter att man gjort det första stora vägvalet. Var ska man plugga? Hur ska man bo? Flytta eller plugga på distans? Och framför allt: VAD VILL JAG BLI? Jag vet ingenting. 

 

En annan väg man kan ta är givetvis jobba-i-ett-år-och-tjäna-pengar-vägen. Pengar är ju alltid bra att ha, särkskilt när man ska vidare till dyra studier. Det finns dock en stor hake: för att välja denna väg krävs att man faktiskt FÅR ett jobb, något som inte alltid är så enkelt. Och förstår ni hur mycket man kommer ångra att man valde denna väg istället för den första om man nu skulle vara en av de stackare som står utan jobb?! Usch. Vill inte ens tänka på det. 

Och så har vi då det tredje vägvalet. Detta innebär en kombination av resor och jobb/plugg. Antingen kombinerar man dem eller så jobbar man först och reser sen. Detta vägval är kanske det som har allra flest förgreningar. Det finns så många länder att resa till, så många resor att genomföra, så många konstiga jobb och så många spännande utbildningar utomlands.

Så: Vad ska jag egentligen göra med mitt liv? Jag har verkligen ingen aning. 

 

Så enkelt. Så diskret. Så vackert, helt enkelt. 

Vad jag har gjort de senaste dagarna? Kämpat mig fram till ytterligare en fredag, varit på ett powerbox-pass, blivit förkyld och ätit nobelmiddag i skolan. 

 

Vad jag gör nu? Ingenting. Absolut ingenting. Eller okej, räknas det att jag väntar på mat samtidigt som jag genom att göra ingenting skjuter upp fysiklabrapporten till sista sekunden?

 

Vad jag ska göra den närmsta tiden? Imorgon väntar tydligen ett dopp i tunnan med älski och Lydia och Emil. Sen tänkte jag faktiskt ta och bli frisk. Hur jag ska lyckas kombinera de två är ett mysterium.... 

 

Måndag. Usch. Orkar inte måndagar, vill inte måndagar, tål inte måndagar. Lyckligtvis återstår bara drygt sex timmar av denna, men innan den är över ska jag helst ha skrivit klart kemilabrapporten. Jag skulle kunna göra en hel lista över saker som egentligen är ganska tråkiga men som jag hellre skulle göra i eftermiddag istället för att skriva en labrapport:

• Dammsuga mitt rum 
• Diska all disk i både diskhon och diskmaskinen för hand
• Städa kylskåpet grundligt
• Laga mat
• Skriva på historiauppgiften
• Plugga på alla nio spanska verbformer som vi har i läxa

Nu tänker jag påminna er om något som ni alla redan vet. Imorgon börjar skolan igen. I mitt och många av mina kompisars fall innebär morgondagen så mycket mer än första dagen på en ny termin. Morgondagen innebär första dagen på vår absolut sista termin på gymnasiet. För vissa är det kanske till och med första dagen på deras livs sista termin med plugg under näsan. Det är en svindlande tanke. 

 

Imorgon är det dessutom precis fem månader kvar tills det är vår tur att vandra till Tingshusparken iförda våra vita studentmössor. Fem låååånga månader som nog snarare kommer kännas alldeles för korta när vi slutligen står där med våra nära och kära och inser att just den dagen är slutet på ett livskapitel och början på ett annat. Det är skrämmande, omtumlande och så oerhört spännande. Det är en svindlande tanke. 

 

Framför mig har jag fem månader fyllda av plugg, studentplanering, fester och säkerligen också en mängd svåra mentala prövningar. Det är under dessa fem månader jag ska bestämma hur mitt kommande år ska se ut. Så länge jag kan minnas har jag hela tiden haft skolan att komma tillbaka till. Men nu då? Om fem månader har jag för första gången i mitt liv möjligheten att själv välja hur mitt liv, min vardag, ska utformas. Det är en svindlande tanke, eller hur?

 

Hej på er! Passade på att ta lite oanmäld ledighet från bloggen över jul och nyår, men nu är jag back on track igen! Och det är inte bara på bloggen jag är tillbaka, utan även på det så efterlängtade gymmet. Har fått en riktigt bra gymkompis också, nämligen en app som heter Fitocracy.

 

 

För varje träningspass får man en viss summa poäng (baserad på vilka övningar man gjort osv). Med hjälp av dessa poäng klättrar man sedan level efter level. Det finns dessutom utmaningar att delta i och belöningar att få. Utöver detta kan man kommunicera med andra appanvändare genom att kommentera deras aktiviteter och ge beröm i form av s.k. "props". Och för den som, liksom jag, har riktigt dålig fantasi och halvkass kunskap om vilka övningar man kan göra finns det dessutom ett stoooort register med träning för varje kroppsdel. Det är svårt att inte bli beroende. En riktigt bra app, kort och gott!