Inga prov att plugga till? Inga läxor att göra? Eller behöver du helt enkelt bara en paus från allt vad skolan innebär? Om något (eller allt) av detta stämmer in på dig tycker jag att du ska göra som jag gjorde i fredags: ta med dig en fin vän och unna dig ett biobesök. Själv såg jag den svenska filmen Bitchkram, en film som jag verkligen kan rekommendera. Och för er som kanske också följer Torka aldrig tårar utan handskar på SVT kan jag berätta att han som där spelar Benjamin, Adam Lundgren, också har en roll i Bitchkram. 

 

Hej på er! Ikväll tänkte jag använda bloggen till en av de saker som jag älskar med att just blogga - jag ska ventilera mina tankar lite. För er. Och BARA för er. 

 

Såhär är det: Jag gillar Sverige. Jag gillar att vara svensk. Jag trivs bra här och är stolt över det mesta. MEN det finns ett svenskt fenomen jag verkligen ogillar, jag tror att jag rent av hatar det. Och vad är då detta? Jo, jantelagen. Eller åtminstone det jag kallar jantelagen, d.v.s. den svenska avundsjukan som vänds till avsky gentemot den man i själva verket avundas. Bitterheten, ni vet. 

 

Det är hemskt egentligen. Att vi inte ska tillåtas vara stolta över det vi åstadkommit. Att vi inte ska få vara nöjda med oss själva och tycka att vi är bra. Att vi ska behöva dölja och skämmas över att vi har mer pengar än andra. Det hela bottnar i det jag skulle vilja kalla för den svenska avundsjukan. Visst, jag liksom många av er har matats med att "han/hon är bara avundsjuk på dig, det är därför han/hon är dum mot dig" ända sedan jag var liten. Många gånger har jag tyckt att det har varit en dålig bortförklaring, men med tiden har jag också insett att det faktiskt är sant. Kanske inte alltid, men oftast. 

 

Jag vågar nästan slå vad om att det som får folk att slava under jantelagen är dålig självkänsla och ett enormt missnöje. Ett missnöje över den egna livssituationen. Till dessa människor vill jag rikta följande meningar: Din livssituation kommer inte förbättras sålänge du lägger all din energi på att vara bitter över att ditt liv inte ser ut som någon annans. Hur ska du orka förändra saker om du bara går omkring och retar dig på folk vars liv redan ser ut som du vill att ditt ska se ut? Du förstår ju själv hur idiotiskt det låter. Och om du hade haft det liv du drömmer om, hade du verkligen velat att andra människors bitterhet skulle hindra dig från att njuta av det? Nej, just precis. Så snälla, snälla du, gör det som de du är avundsjuk på redan har gjort; ta tag i ditt eget liv och kämpa för att ta dig dit du vill. Det mesta går bara viljan finns. 

 

 

Om ni läser detta inlägg så vågar jag lova att ni kommer förstå vad det var som fick bägaren att rinna över och gjorde att jag kände mig tvungen att slänga in ett inlägg om detta obehagliga fenomen. 

 

Idag är ännu en sådan dag. En dag då allt känns både roligare och viktigare än att plugga. Men idag är det tyvärr måndag, vilket innebär att det idag inte längre känns okej att strunta i att plugga. Fredag, lördag och söndag, DÅ är det okej att dissa de vidriga böckerna och uppgifterna. Men måndag till onsdag (och delar av torsdagen, haha) känner jag mig tvungen att ta tag i plugget - helt enkelt för att ha möjlighet att bara njuuuuta av helgen.