Insåg nyss att det just idag gått precis ett år sedan jag inledde något som numera är slut. Jag bakade kladdkaka med en person som kom att betyda en hel del för mig - framför allt när det vi hade var över. Det var så ohyggligt jobbigt ett tag, bra länge var det ett rent helvete. Men jag tog mig igenom de deppiga månaderna och har nu kommit ut ur eländet - starkare än någonsin. Det är till och med så att jag nästan är tacksam över att personen i fråga eventuellt svek mig. Jag vet än idag inte om det verkligen var så - och det bästa av allt är att jag inte ens är intresserad av sanningen längre. Jag har gått vidare och nöjer mig med att tro på personens godhet, för jag vet att den finns där.

Jag vet att jag förlorat kontakten med tidigare betydelsefulla människor genom just detta, människor som sannolikt brukar kika in här på bloggen då och då. Kanske skulle vår vänskap ändå ta den vändningen så småningom? Kanske inte. Hade samma sak hänt idag hade jag kanske reagerat på ett annat sätt? Kanske inte. Det är bara spekulationer, jag kommer aldrig veta säkert. Men jag tänker inte fokusera på det jag gått miste om, för på vilket sätt skulle det göra livet lättare? Istället väljer jag att fokusera på det jag har. Exempelvis de erfarenheter jag fått det senaste året. Jag har lärt för livet och har även er jag förlorat att tacka för det. Tack!

Nu tänker jag satsa fullt ut på det som just nu, ett år senare, håller på att byggas upp. Och jag hoppas innerligt att jag slipper vara med om samma sak igen. För om jag haft möjligheten att välja en väg där jag skulle slippa allt elände men ändå utvecklas till den jag är idag, då hade jag givetvis tagit den vägen. SÅ kul har det nämligen inte varit att gå igenom detta.

Slutligen: Jag vill bara förtydliga för alla som kan tänkas läsa detta att det inte längre finns några hard feelings från min sida, gentemot någon. Och det är så himla skönt.