"Vad gör jag här? Vad gör jag här? VAD I HELVETE GÖR JAG HÄR?!". Så gick mina tankegångar innan träningen idag. Gristräning var det som sagt som stod på schemat. Jag räknade med att dö. Som ni kanske förstår gjorde jag inte det - thank God. Det var egentligen aldrig ens nära. Jag blev trött och slut i hela kroppen - mer trött och slut än jag varit på länge. Så som mina muskler kändes efter konditionsdelen har jag tidigare bara känt efter att ha sprungit Cooper-test - och på någon IBG-träning. Och det var jobbigt kan jag lova! Men inte outhärdligt. Ni kommer inte tro mig nu, men.. Det var faktiskt riktigt skönt att träna riktigt hårt! Då menar jag inte bara efter träningspasset, när jag äntligen fick vila. Faktum är att det - på något galet sätt - faktiskt kändes helt underbart i hela kroppen även under träningen! Så är det egentligen alltid när jag tränar riktigt hårt. Varför glömmer jag alltid det? Varför blir jag alltid lika ångestfylld inför alla stenhårda träningspass, när jag innerst inne vet att hela skiten faktiskt är njutbar? Jag undrar om jag någonsin får svar på de frågorna.

Just nu är jag verkligen helt utpumpad efter dagens pass. Men skönt var det som sagt. Dock skulle det nog vara ännu skönare att sova nu, hehe. Så ikväll kanske jag lyckas komma i säng rekordtidigt!? Faaast hoppas inte för mycket nu, gott folk (och inte jag heller för den delen). Men ska det ske någon gång är det nog ikväll. Ska bara bläddra igenom vårens H&M-katalog, som trillade ner i brevlådan idag! Hur som helst säger jag åtminstone godnatt nu. Sov gott!