Vad jag har gjort de senaste dagarna? Kämpat mig fram till ytterligare en fredag, varit på ett powerbox-pass, blivit förkyld och ätit nobelmiddag i skolan. 

 

Vad jag gör nu? Ingenting. Absolut ingenting. Eller okej, räknas det att jag väntar på mat samtidigt som jag genom att göra ingenting skjuter upp fysiklabrapporten till sista sekunden?

 

Vad jag ska göra den närmsta tiden? Imorgon väntar tydligen ett dopp i tunnan med älski och Lydia och Emil. Sen tänkte jag faktiskt ta och bli frisk. Hur jag ska lyckas kombinera de två är ett mysterium.... 

 

Måndag. Usch. Orkar inte måndagar, vill inte måndagar, tål inte måndagar. Lyckligtvis återstår bara drygt sex timmar av denna, men innan den är över ska jag helst ha skrivit klart kemilabrapporten. Jag skulle kunna göra en hel lista över saker som egentligen är ganska tråkiga men som jag hellre skulle göra i eftermiddag istället för att skriva en labrapport:

• Dammsuga mitt rum 
• Diska all disk i både diskhon och diskmaskinen för hand
• Städa kylskåpet grundligt
• Laga mat
• Skriva på historiauppgiften
• Plugga på alla nio spanska verbformer som vi har i läxa

Nu tänker jag påminna er om något som ni alla redan vet. Imorgon börjar skolan igen. I mitt och många av mina kompisars fall innebär morgondagen så mycket mer än första dagen på en ny termin. Morgondagen innebär första dagen på vår absolut sista termin på gymnasiet. För vissa är det kanske till och med första dagen på deras livs sista termin med plugg under näsan. Det är en svindlande tanke. 

 

Imorgon är det dessutom precis fem månader kvar tills det är vår tur att vandra till Tingshusparken iförda våra vita studentmössor. Fem låååånga månader som nog snarare kommer kännas alldeles för korta när vi slutligen står där med våra nära och kära och inser att just den dagen är slutet på ett livskapitel och början på ett annat. Det är skrämmande, omtumlande och så oerhört spännande. Det är en svindlande tanke. 

 

Framför mig har jag fem månader fyllda av plugg, studentplanering, fester och säkerligen också en mängd svåra mentala prövningar. Det är under dessa fem månader jag ska bestämma hur mitt kommande år ska se ut. Så länge jag kan minnas har jag hela tiden haft skolan att komma tillbaka till. Men nu då? Om fem månader har jag för första gången i mitt liv möjligheten att själv välja hur mitt liv, min vardag, ska utformas. Det är en svindlande tanke, eller hur?

 

Hej på er! Passade på att ta lite oanmäld ledighet från bloggen över jul och nyår, men nu är jag back on track igen! Och det är inte bara på bloggen jag är tillbaka, utan även på det så efterlängtade gymmet. Har fått en riktigt bra gymkompis också, nämligen en app som heter Fitocracy.

 

 

För varje träningspass får man en viss summa poäng (baserad på vilka övningar man gjort osv). Med hjälp av dessa poäng klättrar man sedan level efter level. Det finns dessutom utmaningar att delta i och belöningar att få. Utöver detta kan man kommunicera med andra appanvändare genom att kommentera deras aktiviteter och ge beröm i form av s.k. "props". Och för den som, liksom jag, har riktigt dålig fantasi och halvkass kunskap om vilka övningar man kan göra finns det dessutom ett stoooort register med träning för varje kroppsdel. Det är svårt att inte bli beroende. En riktigt bra app, kort och gott! 

JAG HAR JULLOV! Äntligen. I början av denna vecka vågade jag inte ens drömma om att de fem skoldagarna någonsin skulle passera, men nu har de gjort det och jag har till och med kämpat mig igenom två prov på totalt 5,5 h. Yes, jag har smått tyranniska lärare... Hur som helst, nu kan jag äntligen andas ut efter en psykiskt påfrestande hösttermin. Och det ska jag göra. Jag börjar med att gå och lägga mig för att åtminstone få 5-6 timmars sömn innan det, tidigt imorgon bitti, bär av mot Uppsala för lite julmysshopping and so on! Sova ut får jag helt enkelt göra någon annan gång. Godnatt! 

 

Vet ni vad? Igår hade vi luciakandidater våra sista framträdanden. Vi avslutade sedan det hela med samma julbord som Bobby Ryan åt av. Känns bra, hehe. Något som känns mindre bra är att det faktiskt är slut på hela luciagrejen. Jag varken kan eller vill inse att de människor som jag umgåtts mest med den senaste månaden inte längre kommer vara en del av min vardag på samma sätt. Det känns ganska sorgligt faktiskt. 

 

Något som är ännu mer sorgligt är att den närmsta skolveckan, sista veckan innan det så efterlängtade jullovet, kommer fyllas av ångest. På onsdag har jag kursprov i matte och på fredag äckelfysikprov. Fyy. Jag önskar verkligen att jag bara kunde snabbspola förbi varenda skoldag som återstår innan jullovet äntligen är här. 

Igår gjorde jag bland det roligaste jag någonsin gjort. Luciakonserten i kyrkan var så underbart vacker och så fantastiskt rolig! Alltså åh, jag vill bara göra om den igen och igen och igen! Jag tror inte heller att jag var ensam om att tycka att den blev riktigt lyckad, för efter att Sankta Lucia ebbat ut för sista gången ekade applåderna i flera minuter och vi fick stående ovationer. Så otroligt kul! Och fytusan vilken mäktig känsla det var att stå inför den stooora kören under alla vackra låtar såsom Euphoria, Time To Say Goodbye (BÄSTA) och O, Helga Natt. 

 

Nu ska jag fira att helgen äntligen är här med att hjälpa min kära mami att koka knäck! Bjuder er på lite julinspiration sålänge: 

 

Nu är det bara minuter kvar till den 13:e december, dagen jag och mina luciakandidater laddat för sedan i början på november. Imorgon är det Luciadagen.

 

Liksom de senaste två veckorna väntar imorgon ett fullspäckat schema. Folktandvården kl 9.30, Vasaloppets hus kl 13 och - den stora höjdpunkten - Mora kyrka kl 19. Och just Mora kyrka tycker jag verkligen att alla som kan ska ta chansen att befinna sig i imorgon kväll. Det kommer bli så otroligt vackert alltihop! 50 kr tror jag inträdet kostar. Kl 18.30 är det insläpp, men jag rekommenderar er att vara på plats tidigare än så för att få bra platser. 

 

Imorgon är den äntligen här. Dagen som jag aldrig trodde skulle komma. Fredagen. Och snart får jag träffa min fina trots att så inte alls verkade bli fallet när jag pratade med honom i måndags. Åh, denna vecka börjar äntligen ordna upp sig! 

 

I tisdags visade jag och mina fina lucior upp oss på isen i FM Mattsson Arena. Ja, jag kallar oss för lucior, inte luciakandidater. För hur omröstningen än slutar tycker jag att vi alla är värda att åtminstone få kallas lucia. Vi har alla lagt ner precis lika mycket jobb och energi på det här. Och vi är alla en lika viktig del av gruppen. Så hur många röster var och en av oss får spelar egentligen ingen roll. Lucia såväl som tärnor, alla ska vi vara lika stolta över vad vi åstadkommit under den senaste månaden! Aldrig tidigare har mitt november susat förbi så fort som i år. Det, om något, måste ju ändå vara bevis nog för att vi har haft det otroligt roligt? 

 

[Här skulle det egentligen vara en finfin bild på oss från FMM Arena, men blogg.se vägrar samarbeta]

Något jag inte berättat på bloggen (men som nog många av er redan vet) är att jag är en av Moras sju Luciakandidater! För drygt 3 veckor sedan blev jag uppringd av den person som håller i Moras Lucia och hon meddelade mig att jag haft äran att bli utsedd till en av de sju kandidaterna. Det har varit några intensiva veckor - och värre blir det. Men samtidigt har det varit så otroligt kul och det kommer sannolikt bli ännu roligare för var gång vi ses! 

 

I helgen har vi våra första offentliga framträdanden och jag är supernervös. På lördag ska vi lussa i Noret Köpcentrum och på söndag är det gågatan i Mora som gäller! Därefter har jag minst en Lucia-aktivitet inbokad nästan varje dag fram till och med lördagen den 15:e december. Som sagt; intensivt men roligt! 

 

Bjuder er på en (riktigt dålig) mobilkamerabild från förra årets Luciakonsert på skolan. 

Sitter här i min ensamhet, snörvlandes som ett litet barn och tycker synd om mig själv. Försöker bedöva min onda hals med en jättekopp te och vill inget hellre än att spendera även denna kväll och natt med samma underbara människa som jag spenderat mina senaste nätter med. 

 

Det är även hos denna fantastiska person jag tillbringat hela söndagen. Jag gick upp halv åtta imorse (Ingen sovmorgon här inte..) och drack en stor kopp julte, satte på mig en gammeldags vinter-/juloutfit och åt en ljuvligt god saffransbulle - sen drog julmarknaden igång! På min plats i ladan kunde man köpa både det ena och det andra, bland annat marknadsgodiset jag gjorde igår. Men jag var inte ensam i den kalla ladan, utan omgavs av många duktiga hantverkare och ett gäng UF:are, nämligen Anna, Emilia och Patricia från Youwelry UF.

 

De fem timmarna i Målargårdens lada har resulterat i att jag, som varit förkyld sedan i torsdags, blivit ännu mer förkyld. Det känns som att huvudet när som helst kommer sprängas och smärtan i min hals vill jag inte ens tänka på. Men det är smällar man får ta! Jag tjänade ju trots allt några hundralappar och fick en riktigt mysig dag, så jag måste ändå säga att det var värt det. 

Vad jag gör just nu? Jag försöker fixa och trixa ihop sisådär 30 st strutar till marknadsgodiset som jag ska sälja på julmarknaden i Nusnäs imorgon. Mellan kl 11-16 kommer jag befinna mig på Målargården och sälja glögg, marknadsgodis och andra godsaker, så om ni har vägarna förbi eller helt enkelt bara har en lucka i kalendern och vill fylla den med härlig julstämning så rekommenderar jag er att kika in! Nu ska jag fortsätta med pysslet, vi hörs!

 

Hej snyggisar! Here we go again, efter ännu ett flera veckor långt uppehåll. Men ibland kommer livet helt enkelt emellan, som William Spetz skulle ha uttryckt det. Har nyss slängt ihop ett gäng chokladbollar och tänkte nu ta tag i det som jag så länge velat göra, men som helt enkelt inte blivit av: Jag ska måla om min pärm! Jag tycker det är så svårt att hitta den perfekta pärmen (inte för att jag letat överdrivet mycket, men jag har heller inte stött på den) så istället för att köpa en ny pärm som jag ändå inte kommer trivas med kan jag lika gärna pimpa den jag har. 

 

Hej på er! Ikväll tänkte jag använda bloggen till en av de saker som jag älskar med att just blogga - jag ska ventilera mina tankar lite. För er. Och BARA för er. 

 

Såhär är det: Jag gillar Sverige. Jag gillar att vara svensk. Jag trivs bra här och är stolt över det mesta. MEN det finns ett svenskt fenomen jag verkligen ogillar, jag tror att jag rent av hatar det. Och vad är då detta? Jo, jantelagen. Eller åtminstone det jag kallar jantelagen, d.v.s. den svenska avundsjukan som vänds till avsky gentemot den man i själva verket avundas. Bitterheten, ni vet. 

 

Det är hemskt egentligen. Att vi inte ska tillåtas vara stolta över det vi åstadkommit. Att vi inte ska få vara nöjda med oss själva och tycka att vi är bra. Att vi ska behöva dölja och skämmas över att vi har mer pengar än andra. Det hela bottnar i det jag skulle vilja kalla för den svenska avundsjukan. Visst, jag liksom många av er har matats med att "han/hon är bara avundsjuk på dig, det är därför han/hon är dum mot dig" ända sedan jag var liten. Många gånger har jag tyckt att det har varit en dålig bortförklaring, men med tiden har jag också insett att det faktiskt är sant. Kanske inte alltid, men oftast. 

 

Jag vågar nästan slå vad om att det som får folk att slava under jantelagen är dålig självkänsla och ett enormt missnöje. Ett missnöje över den egna livssituationen. Till dessa människor vill jag rikta följande meningar: Din livssituation kommer inte förbättras sålänge du lägger all din energi på att vara bitter över att ditt liv inte ser ut som någon annans. Hur ska du orka förändra saker om du bara går omkring och retar dig på folk vars liv redan ser ut som du vill att ditt ska se ut? Du förstår ju själv hur idiotiskt det låter. Och om du hade haft det liv du drömmer om, hade du verkligen velat att andra människors bitterhet skulle hindra dig från att njuta av det? Nej, just precis. Så snälla, snälla du, gör det som de du är avundsjuk på redan har gjort; ta tag i ditt eget liv och kämpa för att ta dig dit du vill. Det mesta går bara viljan finns. 

 

 

Om ni läser detta inlägg så vågar jag lova att ni kommer förstå vad det var som fick bägaren att rinna över och gjorde att jag kände mig tvungen att slänga in ett inlägg om detta obehagliga fenomen. 

 

Idag är ännu en sådan dag. En dag då allt känns både roligare och viktigare än att plugga. Men idag är det tyvärr måndag, vilket innebär att det idag inte längre känns okej att strunta i att plugga. Fredag, lördag och söndag, DÅ är det okej att dissa de vidriga böckerna och uppgifterna. Men måndag till onsdag (och delar av torsdagen, haha) känner jag mig tvungen att ta tag i plugget - helt enkelt för att ha möjlighet att bara njuuuuta av helgen. 

Jag borde egentligen plugga nu. Men gör jag det? Nej. Orkar jag det? Nej. Och vill jag det? Knappast. 

 

Har inte pluggat sedan i tisdags. Bra där. Eller jo, jag har öppnat matte- och fysikboken ett par gånger - enbart för att få bekräftat att jag fattar ungefär nada och att det helt enkelt inte är roligt. I torsdags kom älskling hem och sedan dess har stora delar av min lediga tid spenderats med honom (=inget plugg gjort). Igår blev det en tur till Borlänge och Kupolen. Jag kom hem tomhänt(!). Hur ofta händer det?? Det är nästan så att jag blir lite besviken på mig själv... 

 

Idag är det <3's födelsedag och förmiddagen gick därför åt till en låååång sovmorgon med bästa födelsedagsbarnet. När jag sedan kom hem var det alldeles för fint väder för att sitta inne och brottas med äckliga matte e-uppgifter som man ändå inte kommer någon vart med. Jag valde därför att istället dra ut på en lång och härlig PW-runda. Så mycket skönare än matte kan jag lova. 

 

Nu återstår att se hur resten av dagen ska spenderas. Att någon av mina tråkiga skolböcker kommer öppnas är dock ganska osannolikt - jag måste ju fila naglarna! 

Imorgon. Imorgon är det torsdag. Imorgon åker vi äntligen hem. Imorgon får jag förhoppningsvis träffa gos igen. Imorgon kan bli en riktigt bra dag - till slut. 

 

Men först ska vi städa. Och redovisa allt vi gjort under veckan, så att vi kan få våra 1,5 hp. Dessutom ska vi spendera drygt en timme i en buss. Men sen, SEN är vi äntligen hemma. Med äntligen menar jag mest att det ska bli skönt att komma hem igen, tillbaka till den riktiga vardagen, inte att dessa dagar har varit extremt tråkiga. För det har faktiskt varit några helt okej dagar, det måste jag erkänna. Värmen hemma i huset är däremot svårslagen, den ser jag fram emot att komma tillbaka till. Här fryser jag fan ihjäl. Därför ska jag snart krypa ner under täcket och förbereda min del av morgondagens presentation. Godnatt på er! 

Hej på er! Jag befinner mig just nu i Vassbo (någonstans i skogen mellan Falun och Borlänge, i närheten av Ornäs) med delar av min finfina klass, älskade NV10. För tillfället sitter jag i min säng i mitt och Saras rum och fryser som jag vet inte vad. De verkar snåla rätt ordentligt på värmen, för det är riktigt kallt på rummet. 

 

Har haft en fullspäckad dag och hann bland annat med en promenad in till Ornäs nu på kvällen, godis kändes ju nödvändigt! När vi kom tillbaka blev det lite kvällsmys med bästa klassen, såååå bäst. Imorgon väntar nya äventyr, vi ska nämligen testa vår egenbyggda solcell (WEEEEY.....). 2,5 h mätningar i väntan på att vattnet i cellen ska värmas till max är det som gäller. Kul liv. Aja, nu ska jag krypa ner i sängen i hopp om att bli lite varm - trots avsaknaden av en het älskling vid min sida. Godnatt vettja!