Tänkte förresten underrätta alla om hur idiotiskt en viss innebandyklubb beter sig... De flesta vet nog snart vilken klubb och vilka spelare det handlar om, men jag tänker ändå inte nämna några namn.

Hur som helst, det hela började i våras, när KAIS herrar snubblade på gränsen till att ta sig till SSL. Flera KAIS-spelare funderade då på att söka sig mot andra lag, som spelade i Superligan. Det fanns ett lag som var ute efter tre av dessa spelare. Men då det inte riktigt stod klart hur det skulle gå för det forna SSL-laget Västerås avvaktade spelarna sitt klubbyte. Västerås var på väg att gå i konkurs och KAIS var det lag som skulle få deras plats i Superligan om detta nu inträffade. Beskedet om Västerås framtid kom i alla fall till slut - de skulle klara sig från konkurs och alltså behålla sitt SSL-lag. I och med detta valde dessa tre KAIS-spelare jag tidigare snackade om att pröva sina vingar söderut, i klubben med det omogna beteendet. Allt verkade vara frid och fröjd och klubbytet fungerade galant, även om det sved för KAIS att förlora dessa spelare. Men när sommaren led mot sitt slut kom nya uppgifter om Västerås - de skulle tydligen tvingas gå i konkurs trots allt. KAIS Mora fick nu välja om de ville ta deras plats i SSL eller stanna kvar i Allsvenskan. Detta var såklart ett lätt val - SSL lockade och vad hade de egentligen att förlora? Detta påverkade såklart några av dem som lämnat klubben för det andra SSL-laget, självklart hade de gärna stannat kvar i lilla underbara Mora om Västerås lämnat besked tidigare. Men säsongen drog igång och eftersom de alla hade kontrakt med den nya klubben kunde de inte göra så mycket åt KAIS överraskande glädjebesked. 
     Efter ett tag visade det sig dock att allt inte var så bra i den nya klubben som de föredetta KAIS-spelarna blivit lovade vid bytet. Jobben de blivit lovade hade de tydligen bara haft i två och en halv månad. En av spelarna hade inte alls fått spela med SSL-laget, utan endast med klubbens juniorer. De andra två fick visserligen speltid i Superligan, men framför allt en av dem hade svårt att trivas socialt. För några veckor sedan började det snackas om att två av spelarna, han som endast fått spela i juniorlaget och han som inte trivdes med det sociala, var på väg tillbaka till KAIS. Kontrakten var påskrivna sedan några månader, men aldrig kunde väl någon ana att tillbakagången skulle bli så komplicerad som den blev?
     Det började med att killen som inte trivdes med det sociala på den nya orten och längtade hem till Mora bestämde sig för att lämna sin nya klubb. Han mådde inte vidare bra psykiskt och hade helt tappat gnistan för innebandy. Det vore väl självklart att han skulle få flytta hem igen, utan tjafs? Men nej, så var det verkligen inte. Den nya klubben menade att det var KAIS som försökte locka hem sin gamla stjärna och krävde därför tre gånger summan de köpte honom för i betalning av KAIS för att släppa hem den stackars killen igen och inte hindra honom från att spela innebandy under de två närmsta åren (den tid kontraktet gällde). 100 000 kr sägs de ha köpt honom för, de krävde alltså 300 000 kr för att låta honom gå. En obehagligt stor - och faktiskt rätt sjuk - summa pengar. Det skulle bli svårt för KAIS att betala dessa pengar - och hoppet om återkomst sjönk både för spelaren och KAIS. Men efter ett par veckors förhandlande möttes klubbarna halvvägs, den nya summan var alltså 200 000 kr. Fortfarande handlade det om mycket pengar, kanske för mycket. Till slut stod det dock klart att KAIS skulle köpa tillbaka spelaren, detta tack vare en hjälpsam privatperson. Tack, vem du än är! Alla parter, åtminstone de med hjärtat i Dalarna, var nöjda med detta. Tills ett av kraven från laget han nyss lämnat avslöjades - spelaren skulle inte få spela i de matcher där KAIS möter hans föredetta lagkamrater söderifrån! Hur sjukt är inte detta?!  
     Inte långt efter att denna övergång var klar valde även den andra spelaren, han som endast fått spela i juniorlaget, att lämna sin nya klubb. Men vad han skulle göra i fortsättningen var ännu inte klart. Skulle han fortsätta med innebandy eller hade all motivation försvunnit i den nya klubben? Och om han skulle fortsätta, i vilken klubb skulle detta ske? KAIS ville gärna ha tillbaka honom. De skickade en förfrågan till sina konkurrenter, i hopp om att de skulle släppa honom till dem. Och vad skulle hindra dem? De verkade ju inte alls intresserade av att använda honom någon annanstans än i juniorlaget. En övergång skulle vara självklar, eller? Nej, tydligen inte när man har med denna klubb att göra. Deras förklaring i detta fall var ju - om möjligt - ännu mer idiotisk. De vägrade nämligen att släppa spelaren till någon av sina, i tabellen, lika lågt placerade SSL-konkurrenter - detta skulle absolut inte ske, inte ens mot betalning. Och jag antar att det skulle svida extra mycket att släppa spelaren till just KAIS. Killen tappar ju lusten, ja till och med livsgnistan, för tusan! Vad tänker den där knasklubben med egentligen? De verkar då knappast bry sig vidare mycket om människors känslor. Om inte pojkstackarn får ett lag att spela i (förutom KAIS och det andra bottenlaget) får han inte spela innebandy (åtminstone inte i seriespel) på resten av denna säsong. Hur kan klubben förstöra en ung innebandyspelares karriär (minst ett år av den i alla fall) på detta sätt - med gott samvete? Är det ens möjligt?! Man undrar ju var samvetet i den där klubben finns, om det ens finns något...

Oj, vad långt den här texten blev! Men allt detta har snurrat i mitt huvud de senaste veckorna, så jag kände mig bara tvungen att skriva av mig - en gång för alla. Jag måste dock säga att allt jag skrivit inte är bekräftade uppgifter, utan främst vad jag hört från folk i KAIS Mora, men varför skulle de ljuga?