Rockar lite emostil. Trots att jag just nu är så oemo som jag tidigare bara varit innan en viss person kom in i mitt liv och började fucka upp min hjärna. Men jag ångrar inget, det var också helt underbart now and then. Helt sjukt, fantastiskt underbart. Ångrar inget. Önskar ibland tiden tillbaka. Men vet att det är fel. Eller?

Efter att ha lyckats ta mig igenom hela ettan på NV är jag allt annat än emo. Avslutade skiten med flaggan i topp - MVG på sista provet! Blev typ lite glad sådär. Imorgon är det avslutning, vilket betyder att jag troligtvis inte kommer träffa mina underbara classmates på två månader. Jag är skitskraj. På riktigt. För det första kommer jag sakna dem ofantligt mycket. För det andra finns en jobbig rädsla att saker kommer ha förändrats efter sommaren, att vår sammanhållning och vår gemenskap försvunnit. Det får inte ske. Älskarom.