Vaknade nyss. Eftersom jag hoppar på de där jäkla kryckorna (vilket ingen kan ha missat?) blev det ingen IBG för mig nu på morgonen. Bara att ta sig dit skulle vara svårt och jobbigt nog just nu, buss och kryckor känns inte som en vidare bra kombination. Istället börjar jag kl 12, med spanska. Får skjuts av bästa daddy. Hade det inte varit för att allt jag gör tar 1000 gånger längre tid nu än vanligtvis hade jag fortfarande kunnat sova. Nu får jag hoppa runt i huset, sakta och osäkert. Och med en frustration som bara stiger och stiger.