Screw you, Cooper

Matteprov i morse, det gick nog braaa. Kändes så åtminstone. Tandläkaren direkt efter, gick ännu bättre. Men om en timme kommer jag befinna mig på Prästholmen, helt inne i ett jävla Coopertest. Jag nästintill hyperventilerar så fort jag tänker på det. Och då överdriver jag knappt. Har en sådan sjuk ångest att jag inte tror att det är möjligt. Men det kommer gå. Kanske inte bra, men det kommer gå. Det måste det. Wish me luck, snart går jag under.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0