Nu tänker jag påminna er om något som ni alla redan vet. Imorgon börjar skolan igen. I mitt och många av mina kompisars fall innebär morgondagen så mycket mer än första dagen på en ny termin. Morgondagen innebär första dagen på vår absolut sista termin på gymnasiet. För vissa är det kanske till och med första dagen på deras livs sista termin med plugg under näsan. Det är en svindlande tanke. 

 

Imorgon är det dessutom precis fem månader kvar tills det är vår tur att vandra till Tingshusparken iförda våra vita studentmössor. Fem låååånga månader som nog snarare kommer kännas alldeles för korta när vi slutligen står där med våra nära och kära och inser att just den dagen är slutet på ett livskapitel och början på ett annat. Det är skrämmande, omtumlande och så oerhört spännande. Det är en svindlande tanke. 

 

Framför mig har jag fem månader fyllda av plugg, studentplanering, fester och säkerligen också en mängd svåra mentala prövningar. Det är under dessa fem månader jag ska bestämma hur mitt kommande år ska se ut. Så länge jag kan minnas har jag hela tiden haft skolan att komma tillbaka till. Men nu då? Om fem månader har jag för första gången i mitt liv möjligheten att själv välja hur mitt liv, min vardag, ska utformas. Det är en svindlande tanke, eller hur?